Det känns bra nu...

Med kejsarsnitt. När jag först fick det (för mig!) positiva beskedet så tog det ett par dagar innan jag kunde ta in det. Jag var så inställd på att inte få snitt så det kändes mest overkligt. Jag kände liksom tomhet på nåt sätt. Dessutom kom tankar som "Tänk om något går snett? Jag som själv har valt att föda så här..." Men nu känner jag mig väldigt lugn och trygg inför förlossningen. Det enda som känns läskigt i nuläget är katetern... Inte att bli bedövad eller skuren i... Det känns inte alls jobbigt. Ibland funderar jag på hur jag ska agera om Lo vill komma ut tidigare. Jag är medveten om att det kan bli så, men samtidigt så tänker jag inte oroa mig för det i onödan. Om han vill ut tidigare så får vi se hur det är mest lämpligt att agera då.