Snart arbetslös...

Idag har jag jobbat och trots att det bara var fyra timmar kändes det som fyra lååånga timmar. När jag skulle stänga salongen kom båda mina chefer och jag undrade om de ville prata med mig. "Vi kan ta det en annan dag om du har bråttom hem", fick jag till svar. "Men har ni bestämt er?" frågade jag vidare. Jo, det hade de. "Men vi kan prata om det i veckan istället..." Snacka om att skjuta fram obekväma samtal! (Och nej, de hade inte heller bråttom hem...) Min visstidsanställning går ut den 31 mars och självklart ville jag veta om jag kommer få förlängt. Trots att jag haft på känn att jag inte kommer vara kvar så kändes det tungt att få beskedet. Jag hade ju ändå hoppats. En tröst är i alla fall att de är väldigt nöjda med mig och om någon slutar (finns stor chans till det) så är jag först in. Att jag inte fick förlängt beror helt enkelt på arbetsbrist. Det jag kommer sakna mest är mina goa kollegor! Men även tryggheten, rutinerna och inkomsten. No more shopping, my friends! (Sääkert... ;)

Födelsedagsfest!

I fredags var det dags för tjejfest! Dagen till ära hade jag tagit föräldraledigt för att kunna slappa, städa och fixa inför kvällen. Att va värdinna en fredagkväll när man kommer hem halv sju efter en lång arbetsdag, ska duscha och greja är annars ingen höjdare... Så riktigt laddad för fest var både jag och mina väninnor!


Småplock och mousserande blev det innan vi högg in på snacksen. Alltid lika gott! :)


"Botox fund" står det på sparbössan jag fick av mina 10 år yngre kollegor... "Du blev inte arg va?!" frågade de när jag öppnat paketet... Såklart jag inte blev. Det här är humor tycker jag!


Kvällen avslutades på krogen och armbandet från Snö är min favorit för tillfället.


Jag och J. J är förresten gudmor till Lo.

Luva eller inte?

Jag tycker det är snyggt med hoodies, men föredrar ändå tröjor utan luva. Speciellt nu den kalla årstiden när jackor eller overaller ska dras över. Sedan tänker jag också på risken att fastna i klätterställningar och gungor... Vad beträffar mig själv så får jag dessutom ont i nacken om jag har en luva "tryckandes" där bak... Snacka om att vara klen!



Inte lätt att få Lo att fastna på bild där han står still, men här fastnade han visst utan att bli suddig!

Från 2009 till 2010

Året 2009 kom, sågs och besegrades. Dock inte helt skadefritt. Det satte sina spår i själ och hjärta, sår som lyckosamt nog läker framgångsrikt. När vi närmade oss årets slut kände jag att 2010 måste bli ett bra år. Ett år av förändringar. Förändringar som kan bli jobbiga men som kommer att leda till något positivt. Förändringar som kan vara svåra att genomföra, men som ändå måste realiseras. Förändringar som på sikt kommer leda till utveckling på flera plan. Så lätt att säga, så svårt att göra. Men finns det något val? Självklart gör det det. Jag kan välja att följa den enkla vägen, den invanda, den förväntade. Eller så kan jag välja att ta en annan väg. En väg med uppförsbackar och snåriga stigar där jag tvingas utmana mig själv (och kanske även till viss del min omgivning?) för att utvecklas och till sist hitta den väg som känns lagom utmanande och spännande. För är det inte så att många av oss i mellanmjölkens land söker efter det som är just ”lagom”? Inte för lätt, inte för svårt. Vi vill ha utmaningar, men ändå känna att vi har en möjlighet att klara av dem. Om vi misslyckas är de för svåra och vårt självförtroende sjunker. Är uppgifterna för enkla tar vi medgången med en lätt axelryckning utan att riktigt reflektera över att vi faktiskt åstadkommit något. Om vi fått kämpa ”lite lagom” för att klara av uppgiften så känner vi oss belåtna och vårt självförtroende ökar. Givetvis blir vi överlyckliga om vi klarar av en till synes omöjlig uppgift, men resan dit kan ha haft ett alldeles för högt pris och därmed också en besk eftersmak…

Nu är 2010 här och resan har börjat! Mest i tanken, inte lika mycket i handling. Inte än. Små, små steg framåt mot en oviss väg, men ändock en annan väg. Det här kommer bli ett förändringens år och när jag blickar tillbaka på det i december hoppas jag känna stolthet och glädje över vad 2010 erbjudit. Eller snarare vad jag själv sett till att året fört med sig!