Snart arbetslös...

Idag har jag jobbat och trots att det bara var fyra timmar kändes det som fyra lååånga timmar. När jag skulle stänga salongen kom båda mina chefer och jag undrade om de ville prata med mig. "Vi kan ta det en annan dag om du har bråttom hem", fick jag till svar. "Men har ni bestämt er?" frågade jag vidare. Jo, det hade de. "Men vi kan prata om det i veckan istället..." Snacka om att skjuta fram obekväma samtal! (Och nej, de hade inte heller bråttom hem...) Min visstidsanställning går ut den 31 mars och självklart ville jag veta om jag kommer få förlängt. Trots att jag haft på känn att jag inte kommer vara kvar så kändes det tungt att få beskedet. Jag hade ju ändå hoppats. En tröst är i alla fall att de är väldigt nöjda med mig och om någon slutar (finns stor chans till det) så är jag först in. Att jag inte fick förlängt beror helt enkelt på arbetsbrist. Det jag kommer sakna mest är mina goa kollegor! Men även tryggheten, rutinerna och inkomsten. No more shopping, my friends! (Sääkert... ;)