I tisdags var vi på 6-månaders kontroll med Lo. Han hade skippat sin fm-sömn och somnade först vid halv tre på eftermiddagen. Tjugo över skulle vi vara på sjukhuset. En trött Lo gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe. Läkaren kände massor på hans huvud och tog kort på huvudformen. Läkaren konstaterade att det hade varit bäst att åtgärda huvudformen vid 3-månaders ålder. Jag blev så irriterad och besviken, men svalde. Vi har ju tagit upp problemet vid V A R T E N D A tillfälle vi varit på bvc, även när samme läkare tittat på Lo vid 3-månaderskontrollen. Men både han och sköterskorna har bara sagt att det kommer att bli bättre med tiden. Och så säger han så nu?! Det gäller att stå på sig och lyssna på sin magkänsla på en gång, men det är inte så lätt! Man har ju gärna en övertro på läkarna och deras kunskap och erfarenhet i ämnet. Lo fick i alla fall en remiss till kärnsjukhuset. Hoppas att vi får en tid snarast!
Efter mätning och vägning kollade läkaren igenom ögon, lyssnade på hjärta och lungor och böjde på hans ben. Då kom läkaren för nära, tyckte Lo, och började gallskrika. *stackaren* (Lo alltså;) Han lugnade sig dock snart och läkaren kunde konstatera att vi har en frisk bebis. Något blåsljud hörde han inte denna gång heller, men det gjorde ju läkaren på kärnsjukhuset ett par veckor senare så det ska jag inte dra några förhastade slutsatser om. Innan årsskiftet kommer vi nog att få en tid för nytt ultraljud. Lilla minisen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men va tröttsamt! Va sur jag skulle ha blivit. Så höll de på med oss också när Dino hade ont i magen. Sköt upp och tog inte på allvar. Till slut röt jag till och då äntligen fick vi hjälp. Så stå på er och kräv att få hjälp så fort som möjligt. Sen tror jag inte att Lo lider av att hans lilla huvud är lite snett, men ändå. Hoppas det ordnar sig!
Skicka en kommentar