Sjukskriven

Eftersom läkaren inte ville sjukskriva mig så har det resulterat till att jag knappt kan gå eller stå denna vecka. Har fått jätteont i ena benet och foten och det blir bara värre... Ringde därför och sjukanmälde mig själv inför helgens 2 x 13-timmars skift. Besökte försäkringskassan igår och lämnade in ansökan om havandeskapspenning. Om det beviljas (vågar knappt hoppas, men ser ingen anledning till att det inte skulle beviljas) så blir det inget mer arbete för mig på ett tag då jag ansökt from nästa fredag. Passande med tanke på lördagens 60-årskalas... Men klarar jag inte av att arbeta med de uppgifter jag har så är det inte mycket att göra åt det.

Jag tycker det är så jobbigt med alla tider att passa, papper och intyg som ska fyllas i, väntan, denna väntan på besked från myndigheter, ännu mera papper att fylla i... Det tar så mycket energi, tid och kraft som jag vill använda till att ta hand om mig själv, Lo och planera för Los nedkomst. I tisdags hade jag flera tider inbokade. 9.30 på kärnsjukhuset (4 mil bort), träffa kompis och hämta intyg hos arbetsgivaren, sedan mvc här hemma 14.30, därefter kärnsjukhuset igen kl 15.00 för att åka hem till föräldragruppen kl 16.30. Dessutom fyllde E:s pappa år så vi åkte över på tårta efter FG. Puhh! (Flyttade dock mvc-tiden till nästa v...)

En av tiderna gällde besök hos Aurora. E var med och vi träffade en kvinna inne i ett förlossningsrum. Jag hade förberett ett papper med mina farhågor som vi betade av en och en i rask takt. Det gick väl bra, väldigt snabbt och konkret om man säger så. Ingen tid för känsloladdningar... Lika bra det kanske. Blev iaf inte mer övertygad om att vilja föda vaginalt. Trivdes inte alls i det kala rummet med massa apparater och ett stort badkar. Ska jag hoppa (eller hoppa och hoppa...;) i där helt näck och öppet när jag har massa ont? Skulle inte tro det... Att efter Aurora åka till FG och titta på förlossningsfilm gjorde mig inte heller mer sugen att föda vaginalt. Filmen var inte så hemsk som jag trott, men läskigt var det... Fick en tid hos läkare i mars. Antar att läkaren har rätt att besluta om jag kan få snitt eller inte. Återigen denna väntan och oro (i onödan?). Låt kvinnan själv bestämma så länge hon är medveten om riskerna!