Julgardinerna är upphängda, adventsstaken har fått mer mossa och nya ljus, tvättmaskinen går varm, handfatet är putsat, badrumsmattan utbytt, disken plockad, promenad i solen (till affären och tillbaka), sängen bäddad och tre julskinkmackor är intagna och det märks forfarande inte att jag gjort särskilt mycket. Men tid tar det och då har jag inte ens börjat jobba än... Ska jag någonsin känna att jag räcker till? Hur kommer det att bli sen när vi får en bebis? Det blir ju inte mer tid över då. Men det verkar ju funka för alla andra. Fast jag har iofs aldrig dykt upp hos småbarnsföräldrar oanmäld.
Nu ska jag iaf jobba med jobbet i en timma. Sedan kommer min bästa killkompis och hälsar på. Det är inte så svårt att kvalificera sig som "den bästa" eftersom han oxå är "den enda" egna killkompisen jag har. Hur som helst ska jag bjuda på lussebullar (han fick det förra gången med, men det är ju faktiskt jul...) och fixa till hans kalufs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar