Klädångest

Usch vilken klädångest jag hade inför julbordet! Jag visste vilken klänning jag ville ha på mig, (den svarta stickade från V&R, väldigt töjbar!) men hade inte provat den på några veckor... Sent kvällen innan, säl-trött, drog jag på mig klänningen. Jag tittade ner på min mage och sedan på figuren i spegeln och började gråta. Jag kände mig som barbamamma! E tyckte jag var jättefin, men själv kan jag inte riktigt identifiera mig med en gravid kropp än... Det tillhörande bältet var inte ens någon idé att försöka knäppa, trots att jag tog det riktigt högt upp. Tycker magen har kommit så plötsligt så jag har inte hunnit vänja mig vid min nya figur. Provade en annan klänningsfavorit och började gråta ännu mer... Efter tröst från E (som förmodligen tyckte jag var ganska fånig men inte låtsades om det) så sansade jag mig och E lovade göra ett nytt hål i bältet nästa dag. Längst ut... Nästa dag var det turbon hem efter jobbet. Duschning, lockar med plattången, sminkning, påklädning och testning av bältet... och jo, det kändes bra. Puh!! E var nog minst lika lättad...