När jag var liten spelade jag ganska mycket tv-spel. Vi snackar den tiden då Nintendo bara hade 8 bitar. Super Mario Bros var favoriten och när jag behövde större utmaningar än att klara spelet, eller bara för att variera mig, så körde jag Luigi och Mario mot varandra på tid. Som tidshoppning, om vi pratar hästspråk... Mina småsystrar har hängt med i tv-spelsutvecklingen och blivit bortskämda så fort det kommit någon ny häftig modell, men mitt intresse svalnade då äventyrsbanorna blev mer avancerade och man kunde gå åt alla möjliga håll med gubbarna. Jag vill ha en given sträcka, start till mål, ett par genvägar, och så klart liksom. Varför krångla till det?
Nu såg jag i alla fall reklam om ett spel som heter Wii Fit. Inte alls tokigt! Eller spel och spel... Mer som en träningsvideo, fast lite roligare. Mina föräldrar har förstås Wii, så jag har provat spela golf, boxning och bowling med handkontrollen. Tycker det är bra att spelen utvecklats så att man måste röra på kroppen för att det ska fungera. Det är ju så många barn som bara sitter still annars. Jag har även testat Guitar Hero, och även det ger ju motion om man shakear loss lite. Fast det var jag usel på, så jag blev mest irriterad... E var förresten hemma hos några arbetskompisar i går kväll och de avslutade kvällen med Guitar Hero, så han är nog lite sugen på ett tv-spel han också. Fast det finns andra utgifter att prioritera, en espressomaskin till exempel:) Jag får helt enkelt lobba hos mina föräldrar att de behöver köpa Wii Fit till sina ungar så att de rör på sig mer. Eller till dem själva, för all del. För vår del så väntar vi nog til Lo blir lite äldre, sedan får det bli en klassisk julklapp. Undrar hur många "bitar" man är uppe i då?
En liten parentes: En vän till mig döpte sin son till Mario, jag föreslog förstås att nästa barn kan heta Luigi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar