Stora killen

I dag är Lo 14 månader gammal. Han ligger och sover så fridfullt i sin "5 myror"-body. Ingen pyjamas idag eftersom det är så varmt, men inte heller enbart blöja (för att blöjan ska hålla sig på plats). Täcke har Lo slutat med för flera månader sedan. Hur man än stoppade om honom så kröp han ur täcket och föredrog att ligga utan. Ibland lägger jag över en filt på honom, men det tar inte lång stund förrän den är av... Nu ligger han raklång med ena benet och tar upp två tredjedelar av spjälisen. När han var en liten bebis bäddade jag bara halva sängen, med ett av våra örngott, och så la vi honom på tvären. Det var lättast så och gott om plats hade han ändå, lille sparvungen. Han ligger fortfarande på tvären ibland, men mer som en ostbåge;)

Lo går inte än, vilket verkar stressa en del i vår omgivning. Själv är jag inte stressad, för han har utvecklat så många andra färdigheter och är nog klurigare än de flesta barn i hans ålder. Han går som ett skott längs soffbord och väggar, eller med sin antilopstol från ikea. Springer gör han till och med med den! Han står av sig själv ganska länge, ser nöjd ut, men det tar emot att börja röra på fossingarna utan att åtminstonde hålla i ett av mammas fingrar...

Jag tror han har typ 8 tänder. Eller sisådär 5 och några halva... Han gillar när jag borstar dem och ligger helt still på skötbordet. Jag har inte köpt någon sån där tandkräm som smakar "godis", utan en barntandkräm med fräsch "vuxensmak".

Han äter som en häst. Alltid. Inte ens när han är sjuk (de få gånger han varit det, bortsett från när han hade maginfluensa och var nästan medvetslös) bangar han för mat. Även avokado äter han, vilket är det enda han bangat vid ett tillfälle.

Han förstår många ord; mamma, pappa, lampa, blomma, försiktigt, där, nixipixi(!), Jenny, efterrätt...

Han är besatt av dammsugaren, som han drar fram och sätter på själv, och hörnskåpet med kastruller, som han trots barnspärr får upp. Apropå barnspärr får han upp både ugnsluckan och luckan under.

Trolleritrix gillar han också...

För ett par dagar sedan började Lo själv krypa upp i babysittern när han tyckte att det var dags för välling. Det vid samma tidpunkt som han vanligen brukar få välling andra kvällar, men utan att vi ens pratat om välling...