Liten rackarunge...

På morgnarna, om vi inte har bråttom, brukar Lo få komma upp i dubbelsängen och mysa. Det blir mest bus iofs, men mysigt ändå. Han brukar greja med mobilen, tidningar och annat han hittar. När han tycker att det är dags för mig att gå upp ger han mig min klocka, mina glasögon och så hårspännet till luggen. Ibland, som idag, ligger det flera metallhårspännen på nattduksbordet och då brukar han vilja ha ett även i sin egen lugg... När jag satt fast spännet tar han upp ytterligare ett spänne och stoppar in det i munnen. Jag försöker få ut det, men han stänger munnen och sväljer och sväljer och sväljer... Till slut får jag upp munnen på honom och får syn på spännet i gommen. Jag får dock inte tag i det och plötsligt är det borta! Han lyckades svälja det! Efter samtal med sjukvårdsupplysningen har jag fått information om att kolla bajset varje gång han bajsat, för att se om spännet kommit ut. Har det inte kommit ut innan torsdag ska vi åka in till sjukhuset med honom. Om det är så att han verkar ha ont i magen ska vi naturligtvis åka in direkt.

Lo har bajsat en gång idag. Jag tror det tar ett tag innan spännet kommer igenom kroppen, men lika bra att börja granska bajset direkt... Skitäckligt!! Jag höll på att spy både under tiden och efter... Hellre dissekerar jag grodor än bajs!