Dagis -bakslag

Det gick ju så bra, så vad hände? Nu är det tredje dagen i rad som Lo blir ledsen när jag lämnar honom. Jag pratade med personalen i går och frågade om de kunde ta emot honom i hallen, ta honom i handen och gå i väg med honom, för det funkade så bra förra veckan. De lovade att göra sitt bästa, men morse när jag kom fick jag beskedet att de inte har möjlighet till det utan jag måste lämna honom i lekrummet. I lekrummet tog en fröken upp honom och när han insåg att jag skulle gå började han gråta. Fröken gick iväg med honom och försökte få honom att titta på fåglar och annat genom fönstret. Han lugnade sig och jag gick iväg. Nu var det min tur att gråta en skvätt... Det är så jobbigt! Men jag tror att det kanske är extra jobbigt för mig för att Lo nästan aldrig gråter i vanliga fall. I går efter dagis var han dessutom världens kinkigaste unge och jag trodde nästan att jag fått med fel barn hem. Då känns det inte alls bra att lämna bort honom. Samtidigt vet jag att han tycker det är roligt att vara där och leka, vilket jag försöker trösta mig med.

På hemvägen gick jag en omväg och köpte Family Living. Inte "because I´m worth it", utan because I need it. Så nu ska jag baka en liten björnbärspaj och medan den är i ugnen ska jag påbörja sömnaden av gardinerna för att sedan belöna mig med kaffe, kaka och tidning. Because I need it.