Glad-Lo

Lo är en väldigt glad liten bebis. Tillfreds med livet. Nyfiken. Envis. Uthållig.
Nu har han börjat skratta så det låter. Han tycker det är jätteroligt när man pussar honom på halsen, då skrattar han gott! Andra saker som får honom att skratta är till exempel när man säger "buh!" och närmar sig hans huvud med sitt eget, eller när jag sjunger och gör rörelser till med hans armar. I bland, när han verkar tycka att jag är allt för fånig, drar han till med ett snett leende och tittar skeptiskt på mig...

Just nu ligger han och pratar i babysittern. Han pratar mest på kvällarna, som om han vill berätta om hur dagen har varit. Mer dregel blir det också när han försöker få fram olika ljud. Häromdagen lät han till och med ganska arg. Skällde lite på oss. Men han har aldrig långt bort för ett leende eller ett riktigt härligt garv. På morgonen när jag ska ta upp honom ur spjälisen skiner han upp i ett stort leende. Oavsett hur jag kände mig innan så är dagen räddad! Man kan inte annat än älska en sån mysig bebis.