Dopet. Med stort D.

Lo var lugn som en filbunke (i jämförelse med de andra bebisarna) i kyrkan och charmade de flesta. De andra två bebisarna skrek däremot typ hela tiden. Jag trodde att Lo skulle börja "sympatiskrika" men han nöjde sig med att suga på nappen som han i vanliga fall oftast spottar ut. Ceremonin var snabbt överstökad, vilket var tur då Lo blev så varm i sin dopklänning. Väl ute ur kyrkan skulle vi fotograferas av alla släktingar och vänner. E höll i Lo och blev jättevarm under sin kavaj. När han skulle ta av sig den norpade svärmor tag i Lo (fast jag tänkt göra det) och började stolt posera. Själv skulle jag skynda i väg till lokalen med mamma så snabbt som möjligt för att ställa fram maten innan gästerna anlände, så hon kunde ju tagit Lo senare. Någon av E:s släktingar sa till mig att ta tillbaka Lo, för de ville ju fota familjen, inte farmodern... ;-)

Maten blev lyckad, men det blev MASSA mat och tårta över. Lo fick jättefina presenter, bland annat några böcker ur serien Barnkammarboken, en Brio gåvagn, en bobbycar, Mumintroll-bestick, gosedjur, ...

Senare på eftermiddagen fick dock Lo nog av spektaklet och började plötsligt skrika som besatt. Innan var han helt lugn. Antingen fick han ett insektsbett (såg inget dock) eller så blev det helt enkelt för mycket för honom med värmen och alla nya ansikten som skulle prata och titta på honom. Dessutom kom han ur rytm med sömnen på eftermiddagen, även om han sov en liten stund i vagnen. Så jag tror han blev övertrött på allting. Han har aldrig skrikit på det sättet förut. Han var liksom okontaktbar. Jag tyckte så synd om honom så jag började nästan gråta själv... Som tur var så hade gästerna börjat dra sig hemåt så jag kunde utan dåligt samvete ta med Lo ut på en promenad med vagnen. (Det hade jag förstås gjort även om det hänt när gästerna precis anlänt.) Han lugnade sig efter ett tag och somnade. Efter det släppte jag inte vagnen en sekund, för jag ville finnas där när han vaknade igen. Jag satte mig utanför lokalen på en bänk medan de andra började städa. Plötsligt börjar kyrkklockorna slå, som tydligen hängde precis ovanför oss, jag slängde mig på vagnen och sprang in i lokalen samtidigt som Lo spärrade upp ögonen... Jag drog iväg vagnen så långt ifrån oljudet som möjligt, stoppade in nappen, pratade med Lo och strök honom på kinden. Han somnade om!




Påklädning, innan dopet och på kyrkbacken efteråt. En kusin tog bilder under dopet så jag hoppas på bra bilder från ceremonin.