Vi fick samma känsla på visningen idag, jag och E. Skönt att vi är ense:) Och vad var det för känsla då? Jo, huset har potential, om man har tid, ork och pengar vill säga. Det har inte vi. De som bor där idag hade påbörjat många olika projekt, men inte avslutat dem. Hela köket behöver blåsas ut, det var till och med museivarning på vitvarorna, som föresten inte var vita längre... Frysen och micron hade gett upp. En hall hade byggts ut och isolerats, men det fanns inget innergolv eller innerväggar. Dörrfoder och socklar saknades i flera rum. En wc var påbörjad någon annanstans. Puh! Jag skulle tycka det vore roligt med något litet renoveringsprojekt, men här vet man inte riktigt var man ska börja, eller ska man avsluta de påbörjade först? Vi skulle få panik över alla oavslutade smågrejer överallt...
Kanske vore ett nytt hus grejen för oss, trots allt. Bara flytta in, göra sig hemmastadd och sätta sig på altanen och softa...
Kärleken börjar växa fram för det andra objektet. Men jag kan ändå inte bestämma mig för vad jag vill! Egentligen vill jag ju ha ett större hus. Men man kan ju inte få allt. Eller kan man det? Det här kanske vore ett bra hus för oss att börja med. Om några år, när (förhoppningsvis, för man får ju inte ta något för givet...) barnaskaran växer och när ekonomin troligen är starkare så kanske det är dags för ett stort funkishus. Kanske till och med ett som vi bygger och planerar själva? Det här huset är ju redan planerat och på god väg att byggas. Hela området kommer att bestå av likadana hus. Små söta hus med välvda tak. Jag lovar att lägga in bilder om det är så att vi köper det! Tills dess får ni hålla till godo med mina dagdrömmar om en centralt belägen 1800-talsvilla... Här snackar vi ytor, inte behöver det renoveras heller, men smakar det så kostar det;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar