Älskar, älskar inte...

Jag tycker det kan vara något melankoliskt vackert över vissna blommor... De påminner om att livet inte är evigt. Att det är en dans på rosor, rosor med taggar.  För ett par dagar sedan kom jag in i en halvdeppig sinnesstämning utan egentlig anledning. För jag är ju rätt nöjd med livet som det ser ut just nu. (Eller är jag det..? Jo, det är jag!) Men det har hänt mycket tråkigheter runt om kring mig som påverkar mig. Som får mig att tänka. Fundera. Filosofera. Känna. Om livet. Om familjen. Om prioriteringar. Om ytlighet. Om kärlek. Om smått. Om stort. Jag tror det är bra att stanna upp och reflektera kring livet ibland. Oavsett om det leder till några sanningar eller svar. Så, sätt en käpp i ekorrhjulet och stanna upp för en stund. Tillåt dig Uppmana (eller kanske utmana..?) dig själv att tänka på annat än vardagsbestyr och -logistik. Tillåt dig att känna. Att vara i nuet. Om så bara för en liten stund. Gör det. Du kanske till och med återkommer... ;)