En lördag fylld av shopping, latte, sol, moln, väninna, Ica, gräl, ananasdrink, bilåkning, fart, Kent, sol, ensamhet, tvåsamhet, familj, stök, disk, matlagning. Typ så.
"De frågar mig vad kärlek är, men jag vet inget om det där, bara sånt som man kan mäta kan jag förstå..." //Kent
Lägg nu inte in några tolkningar i meningen ovan, vissa saker fastnar av någon anledning, andra inte;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En intensiv lördag...
Själv var jag i trädgården och sedan drack jag vin och åt gott hos grannen på hans 40-års fest.
”En sak vet jag i alla fall, det smittar inte! Det är bara ett organ i kroppen som inte fungerar – en muskel närmare bestämt – inte som skrattmuskeln eller kissmuskeln – utan en muskel som alla djur och människor har för att överleva.”
Så börjar boken ”Livets Pussel” skriven av mig, Mona Bergvall. Boken handlar om att leva med hjärtfel, men kan man kan leva ett normalt liv trots en sjukdom? Det är precis vad jag vill visa. Jag är inte mer sjuk än någon annan, snarare tvärtom jag måste hela tiden bevisa att jag är fullt frisk trots att jag har ett hjärta som inte är helt friskt. Boken bygger på fyrtiosju års erfarenhet inom vården, trettio års erfarenhet inom arbetslivet, egen företagare, elva förmaksflimmer, tio el-konverteringar, två hjärtoperationer, två års utlandsboende, lyx-hustru livet, barnafödandet och äktenskapet. Läs ett tjugotal sidor ur boken på hemsidan www.bergvalltextobild.com
Jag ger ut boken på eget förlag www.bergvalltextobild.se boken finns också att köpa via www.bokus.com eller låna på biblioteket
Vänliga hälsningar
Mona Bergvall
Två recensioner:
På eget förlag och med egen grafisk formgivning utger Mona Bergvall denna berättelse om hur det är att leva med en livslång sjukdom som inte alltid syns på utsidan. Författaren är född med hjärtfel, opererades tre gånger under barn- och ungdomsåren och har som vuxen el-konverterats tio gånger för förmaksflimmer. Trots detta har hon fött två barn, varit i arbetslivet i närmare trettio år och periodvis bott utomlands. "Det gäller att inte ge upp även om det ibland känns motigt", skriver hon. Texten utstrålar humor och stor kämpaglöd utan att för den skull bli hurtfrisk. Språket är enkelt och boken innehåller tydliga förklaringar av en del medicinska termer. Förhoppningsvis kan författarens positiva livsinställning smitta av sig på läsare som själva befinner sig i ett motigt skede i livet.
Recenserad i BTJ-häfte nr 6, av Marguerite Bjellvi
I boken beskriver Mona om hur hennes liv varit under olika perioder. Mona skriver om sin tonårstid, sitt arbetsliv, sitt liv som ”lyx-hustru” i Filippinerna och om hur det är att skaffa barn och vara mamma. Tankarna kring sjukvården, om hur det har förändrats under åren och många gånger om personalens okunskap kring patienten och dess situation. Mona skriver att ”hon gått med kan-själv-attityden genom livet”, det är något som jag tror gäller många hjärtebarn, vi kämpar och hittar våra egna lösningar för att överleva. För oss tjejer så är det här med barnafödandet inte alltid så lätt, vilket Mona beskriver, problematiken som våra mediciner kan ställa till med vid graviditet och hur sjukvården kring oss fungerar i dessa situationer. Om hur det är att bli älskad för den man är, med alla är på kroppen som de olika operationerna lämnat efter sig. Om hur familjen också måste leva med sjukdomen, och ibland oron över vad som kan hända. Jag tycker att det är en mycket bra bok för oss vuxna hjärtebarn och våra familjer att läsa, men även för föräldrar till små hjärtebarn och till hjärtebarn i tonåren för att se att det går att leva ett mycket bra och vanligt liv fast att hjärtat inte är riktigt friskt.
Recenserad av tidningen Hjärtebarnet, Marita Söderlund
Skicka en kommentar