Ambulansfärd

Just hemkommen från sjukhuset. Själv. I taxi. Vi åkte in alla tre i ambulans tidigare ikväll, men Lo blev inlagd och en av oss fick stanna med honom och det fick bli E. Stackars liten, liten Lo. Han har ju varit febrig sedan i fredags och idag på kvällen när vi tittade på tv hörde jag ett så konstigt ljud från övervåningen. Det lät som... ja, jag vet inte, men både jag och E rusade upp för trapporna och in i Los rum. Där såg vi Lo ligga i spjälisen och krampa. Det var så läskigt! Jag har aldrig sett något liknande och hade ingen aning om vad det var som hände. Lo var liksom helt borta... E ringde akuten och ambulansen var här på några minuter. Ambulanspersonalen sa att febern troligen stigit så snabbt att Lo fått feberkramper och att det inte är så ovanligt att barn mellan 5 månader och 5 år råkar ut för det. På sjukhuset tog de massa prover och Lo fick antibiotika och febernedsättande medicin. Det kändes bra att följa honom från att han inte orkade hålla uppe huvudet till det att han faktiskt log mot mig när jag skojade lite med honom. Nu sover de nog gott båda grabbarna på sjukhuset. Själv ska jag bädda med nya lakan (har redan tvättat de gamla) och försöka sova jag med. I morn bitti ska jag åka tillbaka till sjukhuset och då hoppas jag att Lo blivit ännu lite piggare.

Update: Nu är vi hemma igen, hela familjen. Lo mår mycket bättre och han blev så glad över att vara hemma. Det är 30 procents chans att han kan drabbas av feberkramper igen och vi måste hålla nere temperaturen på honom med hjälp av Alvedon och Ipren. Helst ska tempen inte gå över 38,5 grader... stiger den över 39 grader ökar risken att han får kramper igen. Förutom feber har han även öroninflammation, men det kan inte vara så farligt för han har inte klagat någonting. Jag hoppas i alla fall att han verkligen är på bättringsvägen nu och att det inte enbart beror på att de starka medicinerna fortfarande verkar.