Mat- och sovklocka

Lo är som Skalman. Åtminstone när det gäller mat- och sovtiderna. Redan på bb fick han bestämda mattider eftersom vi började mata honom regelbundet med först kopp, sedan flaska. Han föddes ju 3 veckor för tidigt och vägde bara 2 470 gram. Han var så liten och frusen och somnade bara när han skulle få mat. Lille Sparven. Det tog tid innan amningen kom igång så jag fick pumpa och pumpa medan E matade Lo. Eller först försökte jag amma, sedan matade E Lo medan jag pumpade, därefter var det blöjbyte och ligga naken på bröstet för att få upp värmen. Första dagarna skulle han ha mat var tredje timme. Men han gick ner för mycket i vikt så vi fick börja ge honom mat varannan timme istället. Dygnet runt. Eftersom vi var ovana vid alla nya procedurer, så var det inte gjort på ett par minuter direkt... Ibland hann han knappt somna förrän vi var tvungna att väcka honom igen. Usch, det var jobbigt! När han äntligen kommit till ro liksom...

En del barnskötare var jättegulliga medan andra var helt omänskliga. Minns bland annat en väldigt stor barsk kvinna som kom och tryckte lilla Lo mot mitt bröst, klämde och var jättehårdhänt både mot mig och Lo. Här skulle minsann ammas! Det gick naturligtvis åt pipan! Både jag och Lo kände oss jätteledsna. Dessutom tycker jag det känns olustigt när okända människor kommer för nära inpå mig. Men jag kom mig inte för att säga något, kände mig mest chockad. En annan för mig hemsk upplevelse inträffade fjärde natten. Då kom ett nytt skift och 2 nya damer och presenterade sig. De var direkt otrevliga och sa dessutom att om jag nu ville komma hem någon gång så var jag tvungen att ligga i lite med amningen. När de lämnat rummet bröt jag ihop. Totalt. Jag var så trött! Hade inte sovit på några dagar innan vi åkte in till förlossningen (pga förvärkar) och inte knappt på bb heller för att jag hade extrem värk i ena axeln. När jag sansat mig en aning sökte E upp de där damerna och pratade förstånd med dem... Den ena damen var vänlig och hjälpsam efter det, den andra såg vi inte till någon mer gång...

Det här med mattiderna var det ja! På morgonen kom en ny barnskötare in i bilden. Hon sa att vi inte kan hålla på att mata varannan timme dygnet runt utan att vi måste hitta en lösning som fungerar även när vi kommer hem. Så vi började amma/mata var tredje timma istället. Och Lo började äntligen gå upp i vikt! Efter ytterligare en natt hade Lo gått upp tillräckligt i vikt och på påskaftonen fick vi åka hem. Det var så skönt att komma hem!! Känslan går inte att beskriva. Väl hemma fortsatte vi att mata honom var tredje timma. Om han sov, så väckte vi honom. Jag tror att det är de här första veckorna som gjort att han sedan självmant fortsatt att äta var tredje timma, dygnet runt, utan att vi ställt någon väckarklocka. I över 2 månader var det var tredje timma som gällde för honom. Sedan kunde det gå uppåt 4 timmar ibland. Minns när han sov 5 timmar i sträck en natt. Då vaknade både jag och E av att Lo inte vaknade... Vi var tvungna att titta till honom så att allt var bra. Det var det, han sov så sött så. Fortfarande äter han var tredje/fjärde timma på dagarna. På nätterna har han börjat sova lite längre stunder nu. 5 timmar om vi har tur. Rekordet är dock 10 timmar i sträck! Fast då var vi lite oroliga... Och det har bara hänt en gång ska jag väl tillägga!

När det gäller sovtiderna så varierar de lite. E har ju haft semester och vi har flängt runt en del så det är först nu jag börjat få (eller inte jag, Lo!) lite rutiner på dagarna. På nätterna när han fått mat och ny blöja är det bara att lägga ner honom i spjälisen igen så somnar han om. Så en liten Skalman med mat- och sovklocka är han allt, lille Lo.

Serie av Rune Andréasson.