Det där med babyspråk...

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för folk som förställer rösten på det där viset. Det kryper i hela kroppen på mig! Jag borde inte reagera så, för det är ju egentligen *ehum* fullt normalt?! De värsta babyspråkarna jag känner är min väninna C och min svärmor. Fast C pratar bara så med djurbebisar och pojkvänner (sina egna alltså). Har inte sett henne med bebisar någon gång så det återstår att se om hon babblar på babysråk när hon träffar Lo. Svärmor joddlar på som bara den när hon pratar med Lo. Sist hon var hemma var jag tvungen att lämna rummet... Ja, jag vet! Men jag var så trött! Jag vet att det inte är babyspråkarna som har problem, utan att det är jag som måste acceptera dem som de är *suck*. Jag jobbar på det. Det går väl så där. Men jag ska verkligen försöka att ignorera hur de pratar. Jag ska det. Måste det, för nu när jag har bebis så kryper de fram överallt! Även de man minst anar...