Det är mycket som händer just nu. Känslorna pendlar mellan
hopp och förtvivlan. Mest hopp, men
ovissheten kring vissa delar
tar mycket energi. Det gör mig trött och
handlingsförlamad. Denna ständiga väntan... Att
inte kunna påverka mitt eget öde mer än så här gör mig
frustrerad.
Jag vill! Jag kan! Varför lyssnar ingen på mig..?! Men det kommer att
lösa sig. Det gör det alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar