Jag älskar att åka bil. Själv. I mörker. Fort. Strålkastarna mot den blanka svarta vägbanan. Höja volymen. Höja lite till. Jag och bilen. Jag lutar mig framåt, håller hårt i ratten, skärper blicken. Det går fort nu. De vita strecken närmar sig allt snabbare... Vilken skön känsla! Men så slår det mig. Lo. E. Familjen. Jag släpper gasen. Tänk om jag tappar kontrollen över bilen? Får inte hända. Växlar ner. Sänker volymen. Magin är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar