Den här helgen har Lo visat tendenser på "pappighet". Nu på kvällen blev det väldigt tydligt när E skulle gå på möte. Lo ville bara upp i hans knä och när E väl skulle gå ut kröp Lo efter och började gråta. Behöver jag säga att ingen var gladare eller stoltare än E;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar